Mitt i Orbaden har ett nytt inslag växt fram - Orbadens Cykel & Springbana. Här får både unga och gamla chansen att uppleva rörelseglädje. Bakom initiativet står Erik Abrahamsson, som började fundera över hur den centralt belägna, men något bortglömda platsen kunde utnyttjas bättre efter att ha sett många barn röra sig vid Sonjas kiosk.

När klartecken kom från skifteslaget, som äger marken, inleddes arbetet med att skapa stigen. Med stöd från föreningen Orbadens Vänner och Bollnäs Kommuns ”Snabbslanten” köptes material och grus in. Erik, som har tidigare erfarenhet av att bygga mountainbike-stigar i Huskvarna, konstruerade stigen för hand. En boende i närheten erbjöd hjälp med sin grävmaskin, men vid det laget var banan redan färdig – något Erik lite skämtsamt konstaterar gör projektet fossilfritt i alla fall. Utöver själva stigen har dessutom en startramp och ett hinder byggts av trä.

Banan är öppen för alla, och Erik uppmuntrar så många som möjligt att använda den. ”Jaa! Cykel & Springbanan är öppen för alla – ung som gammal, boende och besökare. Man kan gå, springa, cykla eller åka sparkcykel på den. I vintras testade vi till och med att åka skidor! Ju fler som använder den, desto bättre,” säger han entusiastiskt.

En sån här sak blir aldrig klar, säger Erik, men under vintern har stigen satt sig och går alldeles utmärkt att använda. Snart kommer en skylt på plats, och planer finns på att sätta upp en bänk och kanske ett bord för ökad trivsel. Räfsor kommer att finnas tillgängliga så att besökare kan hålla banan fri från nedfallna kottar och löv. Underhållet sker ideellt och åkningen sker på egen risk.

Invigningen går av stapeln på nationaldagen den 6 juni kl. 11:00. Då ska vi klippa ett invigningsband, bjuda på korv, bullar och festis berättar Erik precis innan hans dotter Ingrid säger ”Pappa, kan du ta tid?” innan hon sprintar iväg för ett varv på banan.

Med Orbadens Cykel & Springbana har bygden fått ännu en plats för lek, träning och gemenskap – förhoppningsvis blir den en uppskattad del av byn.

Text & Bild: Per Lundh